Snabbläst

Är inte vad vid att plöja en bok på en dag, den sortens total läshängivelse kommer allt för sällan nuförtiden. Men i helgen plöjdes faktiskt två böcker – en riktigt bra och en riktigt dålig.

Att Stefan Lindbergs novellsamling I Gorans ögon var den sistnämnda gjorde naturligtvis snabbläsningen lättare, jag skippade helt enkelt halva boken. Språket, tonen, berättelserna – inget av det har något ni behöver ta del av. Förlagets "Ömsom fantastiska, ömsom strängt realistiska, men alltid med en ton och ett slags ursinne som gör att man läser dem med ett undertryckt skratt" ska man ta med en mycket stor nypa salt.

Iselin C Hermanns brevroman Prioritaire var desto bättre. En liten ängel kom flygande och gav mig den, men det var inte någon sorts pliktskyldighet som fick mig att öppna den tunna boken. Som ingen kan ha undgått att förstå är Hermann en ny stor favorit, man glider igenom de knappa 170 sidorna och tar sig in de två brevskrivarna D och JL utan att man egentligen vet någonting om dem. Eller, vi får ju veta en del om deras tankar, deras snuskiga, ömma, kaotiska tankar som de flesta av oss någon gång har haft. En perfekt bok att ha i bakfickan eller handväskan eller nära hjärtat.

Äntligen är det dags att sätta tänderna i Mig äger ingen!