I går undrade nån i CSI hur man kunde vara så självutlämnande att/när man bloggar (kvällens offer bloggade). Och när jag såg att Emma Gray Munthe tidigare på dagen hade skrivit om bloggande och det privata såg jag förstås ett tecken.
Har nämligen funderat på hur det jag spottar ur mig här har ändrats när jag har insett att det finns läsare som jag inte känner. Hur texterna på bara ett halvår har fått en annan karaktär. Men precis som EGM skriver så är det mest privata inte nödvändigtvis det som rör mitt dagliga liv eller mina dagliga tankar. Tror fortfarande att det mest privata jag har "skrivit" här är när jag copypastade en låttext av Maria McKee.
Och för att fortsätta på det privata planet så satt jag på tunnelbanan i dag mittemot en kille som läste A M Homes fantastiska This Book will save Your Life. Den är jag verkligen glad att jag fick i mina händer – tack C – och läste och läste i och ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det var så lite så. Blir ju glad att du gillade den så. Såg på fejjan att du var aktiv här på bloggen igen. Kul!
/C
Skicka en kommentar