Läskrampen släpper

Det har blivit oroligt lite läst den senaste veckan – i stort sett ingenting – men nu är Iselin Hermanns Domino äntligen utläst.
Äntligen för att jag bara läste den åkandes kollektivt eller sittandes i solen mellan ärenden, äntligen för att jag har levt i karaktärernas värld i veckor och verkligen har längtat efter att få veta hur det går, åtminstone på ett ungefär. Äntligen för att jag – äntligen – fick energi att läsa mer än några sidor i taget.
Men alltså inte alls "äntligen" för att den tradiga boken är slut. Nu hoppas jag att den kommer på svenska också, så jag kan få diskutera en del saker i den med någon. Om jag kommer ihåg detaljerna så länge.

Nästa tunnelbanebok blir Svinalängorna men först måste jag månader (ett år?) efter alla andra hylla Jonas Karlsson och hans novellsamling Det andra målet. Av en slump slank den med från biblioteket förra veckan och halvvägs in är jag helt såld. Ibland av igenkänning (av mig och andra), ibland av hänförelse över språket, ibland för Karlssons pricksäkerhet. Oftast för alla tre komponenterna. Om ni inte redan har gjort det, läs den!