Rent politiskt är det förstås mindre kul att Boris Johnson i går blev Londons nye borgmästare. För många kommer det rent av att bli förödande, de som röstade på clownen Boris och inte såg att de kan komma att få den mörkblåe vargen Boris.Och för England i stort kan Labours förlust bli förödande inom bara ett par år.
Men trots att röde Ken (Livingstone) var roligare på posten än nån svensk kommunpolitiker (jfr t ex med Axén Olin eller Billström) blir Londons politiska liv roligare att följa nu – som om man gått från Billström till Göran Johansson eller ännu hellre Pajalas Bengt Niskas (som efter Charlotte Kallas Tour de ski-seger med orden "Det största ögonblicket under min tid som kommunalråd, det toppar till och med filmpremiären av Populärmusik från Vittula" lovade skidesset ett hus och en strandtomt).
Varje (varje) gång jag har varit i Storbritannien under det här årtusendet (en gång om året) har Boris varit i tidningarna, och det har aldrig handlat om politik. Har han inte varit lite väl öppenhjärtlig i sina kommentarer har han på cykel flytt undan fotografer (han cyklar gärna) eller bara helt enkelt varit på stan och visat sin härliga kalufs.
Och helt ärligt, det måste ju ha varit just det här som tog honom till posten. Det och Livingstones kaosartade politik (resultatet har iaf tyvärr varit kaos). Som Guardian skriver har Boris en hel del problem att lösa – fort – och det kan gå ut över dem som inte har den största plånboken.
För fräschören till trots är det förmodligen som satirsajten bbdo visar såhär vi borde se Boris:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar