En hjälte i det tysta

Hann inte ens sätta in mods-dvdn – skulle ju bara läsa gårdagens DN först – innan tankarna ramlade iväg mot en annan dokumentär.
Leif Furhammar uppmärksammar nämligen att Ebbe Gilbe har avlidit.

Så sent som i mars hade jag knappt reagerat på runan, men det var då jag såg Så går ett år – Tiden i Sjöbo, om Sjöbo 1987, på Cinemateket. Hade hört talas om filmen, men visste inte att jag skulle bli knockad av hur enkelt man kan göra en så stark och poetisk dokumentär. Fullt i klass med Troells Sagolandet är den inte, men det är inte långt borta. Och som en av Gilbes medregissörer, Kjell Tunegård, sa på Cinemateksvisningen var det faktiskt negativt för filmen att Sjöbo genom Sven-Olle Olsson just då blev riksbekant. Det är inte den biten som är den stora behållningen. Det är i stället de små människorna som kämpar sig fram i vardagen, och hur de öppnar sig för filmarnas kameror.
Dagarna efter visningen blev jag varse en del av alla de filmer Gilbe gjorde, så som stora, som i många fall satt avtryck i mig. Nedslag i verkligheten som liknade få andras. Att han inte är lika känd som till exempel Tom Ahland är djupt orättvist. Men så bodde Ebbe envist kvar i den skånska myllan (Ravlunda) också. Titlar som Gud välsigne dom skånska betfälten, En vanlig svensk ko och När det var traktorkonsert i Brösarp säger en del om vilka liv Gilbe var intresserad av. Och med stor kärlek visade upp.

Gilbe skulle också ha introducerat Så går ett år, men var då för sjuk och han hann alltså inte heller få se sin film ges ut på dvd, vilket enligt uppgift ska ske senare i år. Sagolandet ges förresten (åter?) ut på dvd den 14 maj! Håll utkik!