Satt i solen på mitt nya smultronställe, någonstans i Gamla Stan. Åt lunch.
Och när jag för första gången på länge inte har med mig en bok till min siesta, ja det är klart att det är då Ebba kommer och sätter sig på andra ändan av bänken. Hon pratar ivrigt i sin mobil, tar fram en ordbok och en till tjock bok, blå var den.
Jag sitter kvar en extra tio minuter, för tänk om... Men nä, Horace dyker inte upp.
Damn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det var ju tur för lilla Ebba (och för att inte tala om Horace)att det här inte är Andreas Romans blogg för då hade det kunnat sluta precis hur som helst!
Skicka en kommentar