Norén och jag, tar det aldrig slut?

Läser Carina Rydberg i DN om Norén (hittar den inte på dn.se). Henne gillar jag.
Läste i förrgår att bokjäveln är slut på förlaget, men jag vet var den finns och 160 spänn är inte så mycket.
Knäckebröd i en vecka.
För jag har ändrat mig. Rydbergs text får mig att tänka på Den högsta kasten och hur den malt i huvudet för att jag inte läst den. Så nu blir det allt mer än en glutt in i Noréns innersta, språket ska ju tydligen vara riktigt bra (enligt Rydberg då).

Hon sågar dessutom DN (Schottenius) för att Leif Zern fick recensera boken, och inser det DN inte gjorde, att de bara gav Norén rätt. Men i all debatt om Zern (vilken skendebatt förresten!), i DN, i Svenskan, i Kulturnyheterna i går, i P1, osv, är det ingen som har kommit med förslaget om två recensioner eller texter bredvid varandra. Varför skulle det vara så underligt?

Nåt helt annat sen.
Ser i tv-bilagan (guilty pleasure – eller arbetsskada?) att det ska gå en till synes intressant dokumentär om sovjetiska järnvägar på svt på söndag. Och eftersom alla jag har pratat med missade den lysande dokumentären om amerikanen i Nordkorea i söndags får jag väl tipsa om Bam (SVT2 söndag 22.05) då. Innan dess ska man förstås se For the love of Dolly på SVT2 dan innan. Och efter Bam tittar man på Shaun of the Dead på TV6.
Så det så.

Men nu (om ett par timmar) till stan och onödigt bokinköp och mindre onödigt strosande med iPoden i lurarna.