Enhet

Har varit lite disträ de senaste dagarna. Det började onsdag kväll, när jag plockade fram Ninni Holmqvists Enhet ur hyllan. Den höll mig helt trollbunden hela torsdagen, och när jag i fredags inte kunde plocka fram den för de sista femtio sidorna var det svårt att fokusera på annat.
Och inte var det bättre i dag, lördag, dagen efter sidan 270 var utläst och boken lätt skulle kunna ha satts tillbaka i hyllan, nu på hyllan för de förbrukade och passé titlarna. Jag har ältat Enhet i huvudet hela dan, funderat och tillochmed tagit med mig den på väg hem till en vän i kväll.

Så. Enhet alltså. En dystopisk berättelse om ett svenskt samhälle där alla "umbärliga" kvinnor över 50 och män över 60 placeras i reservbankseneheter, som mänskliga försökskaniner och ofrivilliga donatorer. "Umbärliga" är de som i detta cyniska, genomkapitalistiska och även genomjämställda samhälle inte producerar tillräckligt kapital eller behövs av känslomässiga orsaker (som att de har barn).
En sådan umbärlig är Dorritt, som när romanen börjar träder in i sin enhet, sitt humana koncentrationsläger, där alla är så omtänksamma och alla vill att man ska leva tillräckligt länge för att kunna donera sina organ och delta i så många försök som möjligt.

Ninni Holmqvist har skrivit en fruktansvärt bra roman, en text som inte släpper greppet om en, en text man inte vill ska släppa greppet. För första gången i år, och antagligen på ett år, streckläste jag en bok på två dar, och det var en underbar känsla! Ni vet hur det är, när man inte vill sluta, när boken inte får sluta, när man blir förälskad i språket och karaktärerna och... vad det nu är.
Samtidigt ville jag inte läsa sista kapitlet. Jag la undan boken, tittade lite på tv, tog upp den, bläddrade, smygläste de första raderna, slog ihop den igen, tvekade, och tog sen de sista fyra sidorna i ett svep. När hände det senast?

Nu ska jag ta tag i nåt mindre omskakande, en Ian Rankin kanske. Sen måste jag läsa Holmqvists novellsamlingar Kostym och, framför allt, Biroller. För att inte tala om romanen Något av bestående karaktär, som enligt texten på Norstedts hemsida verkar lysande.