1900-talets störste

Det var en sån där dag (igen).
Skulle inte gå på stan. Gick på stan.
Skulle inte gå in i en bokaffär. Gick in i en bokaffär, de hade ju 40% på reapriset ju. Skulle ändå bara titta.
Kom ut med en samling noveller, Best of McSweeney's 1 (29 kronor) och en felprismärkt bok om OS, en helt nyutkommen sak av Sune Sylvén (49 kronor), helt uppenbart beställd som en uppföljare till Jesper Högströms finfina VM-bok från i fjol. Synd bara att de inte kunde välja någon yngre, mer spännande skribent än Sylvén.

Satte mig på Kulturhuset och började läsa McSweeney-boken, och insåg hur förtjust jag är i den publikationen. Om det bara inte var så dyrt att prenumerera på den!
Kulturhusvandringen fortsatte med Chaplin-utställningen, som i och för sig inte gav mig så mycket ny information men som ändå bara kan rekommenderas – man blir ju på så gott humör. Det räckte med att se boxningssekvensen från City Lights för att må bra resten av dan. Större än Charlie Chaplin blev det inte under 1900-talet, i någon konstform.
Att må bra av utställningen var i och för sig inte så svårt, på vägen dit passerar man Joanna Rubin Drangers utställning om Fröken Livrädd. Men att som vissa föräldrar skicka fram småbarnen att titta på teckningarna... då har man missuppfattat något.

Dagen avslutades förstås med konstverket Liverpool–Arsenal, som tyvärr inte fick lyckligt slut. Men så är det ju ofta med stor konst.