En av livets stora frågor har dykt upp på Bokhoran och kommentarerna rasar in. Och det är ju inte så konstigt, för det kan ju gälla resten av livet om det vill sig väl – eller illa. Hur ska man förhålla sig till sin partners/ev blivande partners bokhylla?
Om han eller hon har en massa Coelho och ingenting annat? Eller än värre – bara vitrinskåp med vaser i? Eller bara Liza Marklund? Kan kärleken verkligen övervinna såna hinder?
Bevisligen har den gjort det, även om det har varit på håret ett par gånger. Jag vill inte påstå att bristande innehåll på hyllorna har fått mig att göra slut, men gång var det nära, och Coelho var inblandad.
Samtidigt känns problemet något lättare för oss boknördar som är killar. Det är inte så många tjejer som bara har Tom Clancy i hyllorna, och tjejer har (väl?) oftare fler böcker.
Men det betyder ju inte att det inte finns hinder. Hur många chicklit-böcker kan man tåla? Och flumböckerna – från Agneta Sjödin till John Gray – hittas väl oftare hos flickor?
Sen måste man förstås ta en titt på sig själv också. Jag har en ganska (väldigt) välfylld hylla som inte bara upptar en hel vägg, den är det första man ser och det första många kommenterar när de kommer hit. Undrar hur många som skulle bli avskräckta av den om de såg den på en tidig dejt? Och när de sen såg nästa hylla?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh, jag skulle då rakt inte avskräckas av väldigt fulla bokhyllor. Jag skulle hoppa högt av förtjusning! Och apropå boksamlingar måste jag få tillägga att jag lägger lika stor vikt vid presumtiva sängkamraters skivsamling. Finns där Per Gessle, Magnus Uggla eller något annat gräsligt så kommer jag nog inte tillbaka många gånger...
/K
Haha, ja det där kan jag skriva under på också. Speciellt de artisterna också, brrr. Det är ju fördelen med usel litteratur, den hörs inte när den läses.
Jag har roat mig en smula med att läsa lite i din blogg (och jag gillar hur du skriver). Ypperlig musiksmak har du också! Men du, om man är från Halmstad är det inte krav på att älska Per Gessle då?
Skicka en kommentar