Avspark!

I dag (i dag!) från 14.30: AIK–Kalmar, HBK–Gefle, IFK Norrköping (välkomna tillbaka!)–Djurgårn och Gais–Elfsborg.

Ja, äntligen.
Äntligen ska det sparkas och tjongas, smalbensträffar gå stolpe in, dubbarna träffa hälsenorna på stackars importer som inte vet vad allsvensk fotboll före midsommar betyder och vi galna får äntligen skrika ut all ångest vintern har kommit med.
Och den som vågar påstå att det här inte är kultur, den vet inte vad den snackar om.

De senaste årens allt mer accelererande huliganism har tyvärr fått en del att om inte dölja så åtminstone dra ner på fotbollsfronten. I stället för att hylla kung fotboll blir det beklagande över supporterkulturen och festen ställs nästan in. Och det verkar ibland ske med en lättnadens suck. Som i Mats Olssons En pinne i skogen och Johan Cronemans tv-krönika i dag (som knappt snuddade vid tv:n).
Andra går i upptrampade fotspår och skriver om fotboll som religion, och gör det tydligen ganska bra (Petter Karlssons nya Guds hand).
Men helst ska vi förstås glömma dagens våldsamma fotboll och gå bakåt i tiden, helst till VM i Sverige för 50 år sen, det var ju då Sverige stod på topp i precis alla avseenden. Eller? Det verkar ju så, av böcker (Arne Norlins När folkhemmet fick fotbolls-VM) och tidningstexter och tv-program och vad det nu är att döma.

De tre böckerna ovan är bara exempel på vad som precis har släppts – dagen till ära recenseras de av Mats Gellerfelt i Svenskan i dag – och mer kommer när det vankas EM. En sökning på "fotboll" på adlibris gav 121 träffar, och jag äger en del av dem (det blir nog en text om det ska ni se).

Men böcker i all ära, fotboll ska förstås ses och upplevas. Och från och med i dag kan vi göra det här hemma också. 30 härliga omgångar ska spelas innan MFF står där med Lennart Johanssons pokal.
Livet kan visst vara ganska fint ibland.



Denna text hittas även på glidtacklingen. Tyvärr får ni inte heller där svaret på varför DN har snålat in på en allsvensk bilaga, med en sån besparing biter de sig bara själva i svansen.