Det går ju att skylla på allt möjligt.
Jobbvecka, och en riktigt jobbig sådan. Självrannsakan. En trötthet som på sin höjd har tillåtit slötittande på tv. Påsk.
Och så vidare, och så vidare. Och samtidigt har jag i periferin noterat massor av saker, bearbetat dem och på något sätt formulerat tankar som inte fått spridas.
Men nu är det slut på ynket.
Och självklart var det Stig Larsson som väckte mig. Slözappandet hamnade på en Virtanen-repris där Stig Larsson satt. Han fick frågor men inte tid att svara (det var ju tv) men en sak sa han som fick mig att deppa: "Nej nej nej, jag vill regissera" var svaret på frågan om det skulle komma någon ny roman snart. Stig ska regissera och skriva något manus.
Typiskt.
Ska hasa iväg till nåt antikvariat och hitta ett ex av Autisterna. Måste äga den. Och så hoppas jag att någonstans hitta en VHS med Kaninmannen (som jag starkt ogillade när det begav sig, antagligen 1992, då SVT visade den). På dvd lär den väl inte finnas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha, jag såg också det där programmet, det var härligt.
Träffade faktiskt Stig Larsson på ett bröllop förrförra sommaren. Först blev han lite sur på min tonåriga kusin för att hon inte visste vem han var. Men sen började han ge henne en massa sliskiga komplimanger som gjorde alla inblandade illa berörda...
En liten besvikelse när folk beter sig sådär, men vafan. Någon ska väl få vara en excentrisk författarkliché också.
Skicka en kommentar