Det är inte varje morgon man blir stum* av pur förvåning. Speciellt inte av DN:s förstasida. Och det är sannerligen inte varje söndag man slänger sig över tidningens söndagsbilaga.
Men i dag hände det.
Dagens dragarbild föreställer Katrine Kielos som står och gullar med en dvd. Eftersom KK inte är en person jag bryr mig särskilt mycket om (jag kände inte ens igen henne, fick leta i bildtexten) var det förstås dvd:n som fick mig att tappa fattningen: The Red Shoes (De röda skorna) av Michael Powell och Emeric Pressburger. Det vill säga min absoluta favoritfilm. Som jag har gråtit många liter till och som jag sätter på när jag bara vill njuta eller kanske bara behöver gråta.
Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om filmen här och nu, men jag är som sagt stum. Verkligen helt förbluffad. Så jag nöjer mig med Kielos ord om filmen, som kanske inte beskriver mina stora upplevelser, men ändå.
"'De röda skorna' är en brittisk dansfilm som jag grät floder till när jag var liten. Den handlar om en ung begåvad dansös som blir förälskad i en dirigent, och det blir omöjligt för henne att förena sin egen konstnärliga utveckling med kärleken. Filmen ger en bild av hur annorlunda det är för en kvinna att vara människa än för en man. Det var en sorglig insikt."
* Eftersom jag en normal dag knappt yttrar tio ord före klockan tio är "stum" en dum metafor, men ni fattar.
Noterar även en underlig notis i dagens kulturdel. Den observerar att en kvartett européer regisserar varsin Hollywoodfilm just nu och så kommer meningen "Till skillnad från förr hamnar utländska regissörer inte automatiskt i art house-facket i dag utan går ofta direkt till storbudgetfilmerna." Eh, ursäkta, men är det något Hollywood alltid har varit bra på så är det att plocka de europeiska russinen till sina spektakel, och har gjort så sen, ja, Chaplin.
Det är en helt intetsägande notis, helt inaktuell och har inget allmänvärde. Hur kan en sån släppas igenom? Symptomatiskt nog är den signerad "DN".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar