Titanic

Det är klart att Darling skulle ha fått åtminstone två av Roys baggar.
Så. Nu kan vi gå över till de viktigare och oändligt mycket roligare Oscarsnomineringarna.
Naturligtvis domineras listan av filmer man inte har sett, antingen för att de inte har kommit hit eller för att, tja, de är för kassa. Av de amerikanska kommentarerna att döma så var det ganska skrällfria nomineringar, även om de påstår att det i år mer är mer kritikerfavoriter än tidigare under det här århundradet. Själv noterar jag:

Att väntan på There Will Be Blood och No Country for Old Men har blivit ännu längre.

Att Sean Penns Into the Wild glömdes bort.

Att Michael Clayton fick den skådespelaruppmärksamhet den förtjänade (Clooney! Tilda Swinton! Tom Wilkinson!). Men varken foto, klippning eller ljudet uppmärksammades. Bu!

Att Ruby Dee och Hal Holbrook är nominerade. Säkert lika mycket för sina karriärer som för sina insatser i American Gangster och Into the Wild. Men det är de värda.

Att Hal Holbrook faktiskt lever än.

Att favoriten Sarah Polley är nominerad. Som manusförfattare till Away from Her (får kolla upp vad det är för någon film). Hon lär dock få det tufft att vinna, hon tävlar mot bland andra Paul Thomas Anderson och bröderna Coen.

Att Polley är en av fyra kvinnor nominerade i manusklasserna – rekord tydligen. Är det en Doris Lessing-effekt?

Att unga Saoirse Ronan är nominerad för Atonement, en av den filmens sju nomineringar.

Att den svenska pressens fokus på Per Hallbergs ljud-nominering är... i bästa fall patetisk.

Att mitt svar på den sedvanliga gissningsleken kommer att gnuggas fram de närmaste veckorna. För visst är det lika roligt som patetiskt med Oscars?