Post Scriptum

På tal om nåt helt annat har jag fortfarande svårt att komma över att jag för någon dag sedan fick in Alain Tanner i ett inlägg.
Enda gången våra vägar har korsats var när Eva af Geijerstam (förträfflig filmrecensent i DN och författare till den utomordentliga boken om Grenoli – som heter just Grenoli) skrev en bok om schweizisk film i allmänhet och Tanner i synnerhet. Det var nån gång ca 1993-4 .
Jag fick den av Göteborg filmfestival och skummade igenom den på två röda innan den för alltid började samla damm i bokhyllan (om nån vill ha den är det bara att ropa Alain Tanner i ett mail). Nåt år senare såg jag två av hans filmer på SVT, två filmer jag bara kommer ihåg som dåliga. Handling? Glöm det. Titel? Ingen aning.
That's it. Men hans namn är insvetsat i hjärnbalken. Dumma hjärnbalk.

Snacket om Grenoli-boken får mig givetvis att komma ihåg Brian Clough-boken jag tipsades om. Nu har jag hittat Jens Littorins artikel i DN om boken, som heter Provided you don't kiss me och är skriven av Duncan Hamilton. Skriv upp och kom ihåg!
Kan bli en bra dubbel tillsammans med den Clough-bok jag äger men inte har läst, The Damned United av David Peace, om Cloughs 44 dagar som manager i Leeds. Det var en fascinerande man, som säkert kommer att få fler böcker skrivna om sig.