Lady Chatterley bara flyter på, mycket lättare än jag hade trott. Och inte alls så stel som befarat. Hade på förhand nästan gett upp och förberett mig på att läsa den på svenska. Nu inväntar jag bara de längre partierna med Midlands-dialekten, det kan bli som bergsetapperna på Tour de France.
Och Polismördaren glider fram helt utan motstånd. Lysande. Och rolig, de är på Söderslätt och härjar och de lokala dialekterna slipprar fram lite då och då.
Det börjar nästan bli dags att alleredan hitta nästa bok. Bavian kanske? Om jag inte på allvar ska ta tag i Blonde, den lockar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar