1997 var Sarah, en flytt till Malmö, en tv-såpa vid namn "Frestelsen" (som skrevs av en framtida deltagare i TV3:s Baren, där han skrek "jävla fetknopp" till en korpulent medtävlande), en väldig massa supande, alltså väldigt mycket sprit. Och inte så mycket annat som jag minns. Roskilde besökte jag också. Och jobbade i Düsseldorf i en månad och trodde mig vara kär i fel flicka och... kaos. Och Radioheads "OK Computer" och Morrisseys "Malajusted" och Portishead och... det var helt klart ett kasst musikår.
1997 var tydligen också året med Daft Punk, Blurs "Song 2", Kula Shaker, "I believe I can fly", Verve, Antiloop och Offspring och Will Smiths "Men in Black".
Av det är det bara Blur jag har i hyllan. Just "Song 2" dock bara som piratkopierad Vietnamköpt sak.
Det enda de låtarna har gemensamt är att de spelades på MTV i dag runt 12-snåret och jag fick en halvtimmes flashback 10 år tillbaka i tiden med melankoli och allt. För 1997 var också året då jag för första gången var sjukskriven för depression.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oops. Jag som stendiggar OK Computer och Portishead. Gillar också Daft Punk. Och var på Morrissey senast han var här i Stockholm på hovet. Sedan gillar jag även Offsprings första skiva (inte de andra dock). Tror av någon outgrundlig anledning att vi inte har samma musiksmak...
Tråkigt med depressionen dock.
Oops får jag säga jag med.
Det var inte meningen att såga just de artisterna, som jag faktiskt gillar riktigt riktigt mycket.
Får skylla på dålig svenska mittemellan två sidor som skulle kamikazeredigeras.
Offspring får dock kategoriseras under nån form av guilty pleasures.
Skicka en kommentar