Tänk att det en dag skulle komma. Att det som räddade en Scorsese-film från totalt haveri var Leonardo DiCaprio.
Det låter kanske hårt men även en godvillig tolkning – att Scorsese verkligen ville återskapa lite av mystiken (och taffligheten!) i en del av klassikerna han och vi älskar är vi en lång bit från Laura. Det är mer George Stevens (Giant-Stevens, inte Shane-Stevens) än Otto Preminger. Eller, om man är på det humöret, mer A Beautiful Mind än Cape Fear. Och den som känner mig vet vad jag tycker om Russell Crowe-stycket.
Sen kan man tjata om klassiska thrillers hur mycket man vill, största filmiska inspirationen kom från Meshes of the afternoon. Den där långa drömscenen i mitten hade varit omöjlig utan Maya Deren.
Men cineast-ikonerna till trots, under filmen blev jag mer och mer irriterad över att jag inte läste boken i stället. Tänk att det skulle hända när Scorsese regisserar Lehane.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar