Fredag

Så sitter man där i tunnelbanan och läser sin George Orwell och hummar med i hans åsikter om författande i Why I write och tankarna flyger mot en del tidningsskrivares medelmåttiga kommateringar. Som man gör en helt vanlig fredag.
Så sitter man där och inser att människan bakom en låter väldigt mycket och ja, jo, han halsar en genomskinlig dryck och har sannolikt ingenstans att kalla ett hem och man skäms för att man för bara femton sekunder sen tycke att kommatering var ett stort problem. Och man sitter där och trodde att man var säker från såna tankar eftersom man bara en halvtimme tidigare räddat världen när man köpt en Situation Stockholm och där lämnar han vagnen och så är man fri att tänka på annat igen, som brevet man fick i går, fullt med tidningsklipp man själv skrivit för sisådär tio år sen och som ens föräldrar hittat i en låda och nu lär hamna i en pärm hos mig i stället, och man blir lite varm igen.