Hann bara med en dryg halvtimme, men den formidable Paul Newman till trots inser jag att jag har svårt med Hustons burleska sida, här kommer han nästan upp i Fellini-klass. Självklart ska jag inte ge upp, men... det är inte mästarens största film. Roligast (hittills) var förtexterna, där det gamla Hollywood (Edith Head, Ava Gardner) krockade med det (då) nya – John Milius, och, eh, Victoria Principal.
Hela anledningen till att det blev just The life and times... som sattes på i morse var annars en intervju med Danny Huston, en skådespelare jag har gått från att verkligen inte gilla till att gå omkring och leta efter i alla möjliga filmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar