Inte en gång till?!? Norén alltså

Ibland borde man faktiskt läsa det man länkar till. Som Sydsvenskans kulturblogg, som den 15 april tipsar om det här söta Norén-klippet från DR2.
Och som via Maria Francke i går skrev uppriktigt om Camilla Läckberg.

För övrigt har jag kommit på hur den roman jag aldrig kommer att skriva ska se ut, rent stilistiskt alltså. Skrev en hel sida i huvet i går på tunnelbanan. Och nej, det har verkligen inget med Norén att göra.

Norén och jag, tar det aldrig slut?

Läser Carina Rydberg i DN om Norén (hittar den inte på dn.se). Henne gillar jag.
Läste i förrgår att bokjäveln är slut på förlaget, men jag vet var den finns och 160 spänn är inte så mycket.
Knäckebröd i en vecka.
För jag har ändrat mig. Rydbergs text får mig att tänka på Den högsta kasten och hur den malt i huvudet för att jag inte läst den. Så nu blir det allt mer än en glutt in i Noréns innersta, språket ska ju tydligen vara riktigt bra (enligt Rydberg då).

Hon sågar dessutom DN (Schottenius) för att Leif Zern fick recensera boken, och inser det DN inte gjorde, att de bara gav Norén rätt. Men i all debatt om Zern (vilken skendebatt förresten!), i DN, i Svenskan, i Kulturnyheterna i går, i P1, osv, är det ingen som har kommit med förslaget om två recensioner eller texter bredvid varandra. Varför skulle det vara så underligt?

Nåt helt annat sen.
Ser i tv-bilagan (guilty pleasure – eller arbetsskada?) att det ska gå en till synes intressant dokumentär om sovjetiska järnvägar på svt på söndag. Och eftersom alla jag har pratat med missade den lysande dokumentären om amerikanen i Nordkorea i söndags får jag väl tipsa om Bam (SVT2 söndag 22.05) då. Innan dess ska man förstås se For the love of Dolly på SVT2 dan innan. Och efter Bam tittar man på Shaun of the Dead på TV6.
Så det så.

Men nu (om ett par timmar) till stan och onödigt bokinköp och mindre onödigt strosande med iPoden i lurarna.

Det var en dag i går också

Om jag hade skrivit nåt i går (vilket jag alltså inte gjorde), hade det sett ut ungefär så här:

Sur.
Vaknade med ont i halsen. Skulle jobba. Var hos doktorn.
Skulle gå på bio efter jobbet och äntligen äntligen se Import/Export. Så går den på Zitas lilla salong tre. Och där kan man inte se film. Definitivt inte betala 85 kronor för besväret. Och jag som hade stannat kvar i stan en extra timme bara för det.
Hem och fick se (tvingades åse) United slå Barcelona.
Sur, som sagt.
Och inte läser jag heller.

Orden går kors och tvärs

Har det något med våren att göra, eller är det bara jag som ser konspirationsteorier.
Börjar på bok efter bok men stänger igen dem efter ett par sidor, helt utan att komma ihåg vad där stod. Och det beror inte på böckerna i sig.
Domino är fortfarande bra, Timmen mellan hund och varg har börjat riktigt bra och Carsten Jensens magnum opus rullar vidare över haven.

I stället blir det en del film, lite fotboll och massor av korsord, har på mindre än ett dygn nästan löst klart DN:s söndagskryss, det har aldrig hänt förut. Skönt att se att huvet inte har skrumpnat ihop helt i alla fall.

Norén och jag

Kommer jag någonsin att läsa ettusensexhundranånting sidor Noréndagbok?
Nej.

Kommer jag att följa debatten?
Tveksamt, va.

Kommer Norén att hyllas där Maja Lundgren kölhalades?
Ja.

Är det en storm i ett vattenglas?
Ja.

Varför skriver jag det här då?
Vet inte.

Är Norén naiv?
Ja. Eller en stor självbedragare. ("Jag vägrar förfoga över någon som helst makt. [...] för då skulle jag ju inte kunna uttrycka mig fritt längre", DN i dag 26/4.)

Var det rätt av DN att låta Leif Zern recensera dagboken?
Nej, men hans text (som jag läste!) kunde ha åtföljts av en recension av någon (DN-medarbetare) som inte hackas sönder i boken.

Gillar jag Norén?
Har sett en pjäs, nickade ständigt till och önskade att varje replik var styckets sista. Å andra sidan var jag 18 då.

Har jag lärt mig något nytt om Norén de senaste dagarna?
Att han och jag läser samma tidning, Weekeendavisen. Nåt positivt kan man alltså alltid hitta där man minst anade det.

Köpenhamn II: Vandregode

I senaste Språktidningen kan man läsa att en av nykomlingarna i danska nyordslistan 2007 är bookcrossing, som innebär att man efter att ha läst en bok lägger ut den på en offentlig plats för någon annan att ta upp och läsa.
Ett mycket sympatiskt tilltag alltså.

Författarinnan Iselin C Hermann kallar det Vandregode.
Det fick jag lyckligtvis reda på i fredags. Jag vandrade jag runt i ett folktomt Köpenhamn. Helgdagen Store bededag hade helt tömt den danska huvudstaden (snudd på 28 days later-känsla) och solen sken varmare än den gjort på hela vintern. Jag hittade baren Obelix på Vesterbros torv, och satt med en härlig brunch (rekommenderas!) i lite över fyra timmar.
Det som gjorde det hela ännu mysigare var att det låg två exemplar av Hermanns helt nya roman Domino på bardisken.
Gratis att ta..

Domino inleds med två sidor om lyckan att hitta en bok på en parkbänk, en bok som helt uppenbart är lagd där för att hittas av en ny läsare, en "vandregode".
Inspirerade av det lät förlaget trycka upp 20 000 pocketar av den bara i veckan nyutkomna boken. Dessa böcker fick anställda sedan cykla runt och lägga ut på parkbänkar och barer och stationer. Sen hoppas man att böckerna läses och läggs ut igen. Berlingske skrev om det här.
Det är vad jag kallar utmärkt marknadsföring! Man önskar att Bonniers eller Norstedts kunde låta sig inspireras av Lindhardt og Ringhof.

Själva romanen, som jag annars knappast hade läst, är en pärla. Det är ingen stor roman men en härligt skriven delikatess om kärleken och hur den påverkar några parisare under en vår. Tyvärr lyckades jag läsa en recension också, som avslöjade något jag skulle ha velat upptäcka själv. Men bra är det ändå, man blir glad av Domino.
Iselin är en av de många danskor som är så lätt att bunta ihop – Helle Helle, Kirsten Hamann, Ida Jessen, Astrid Saalbach är några av de andra – alla födda på 50-talet, alla prisade, alla med fokus på kvinnor i vardagen.

Pausmusik

Something in you caused me to
Take a new tact with you
You were going through something
I had just about scraped through
Why do you think I let you get away
With the things you say to me?
Could it be I like you
It's so shameful of me, I like you

No one I ever knew or have spoken to
Resembles you
This is good or bad, all depending on
My general mood
Why do you think I let you get away
With all the things you say to me?
Could it be I like you
It's so shameful of me, I like you

Magistrates who spend their lives
Hiding their mistakes
They look at you and I, and
Envy makes them cry, Envy makes them cry

Forces of containment
They shove their fat faces into mine
You and I just smile
Because we're thinking the same lines
Why do you think I let you get away
With all the things you say to me?
Could it be I like you
It's so shameful of me, I like you

You're not right in the head and nor am I
And this is why
You're not right in the head and nor am I
And this is why
This is why I like you, I like you, I like you
This is why I like you, I like you, I like you
Because you're not right in the head, and nor am I
And this is why, You're not right in the head, and nor am I
And this is why, This is why I like you, I like you, I like you, I like you
This is why I like you, I like you, I like you, I like you, This is why I like you...