Snabbläst

Är inte vad vid att plöja en bok på en dag, den sortens total läshängivelse kommer allt för sällan nuförtiden. Men i helgen plöjdes faktiskt två böcker – en riktigt bra och en riktigt dålig.

Att Stefan Lindbergs novellsamling I Gorans ögon var den sistnämnda gjorde naturligtvis snabbläsningen lättare, jag skippade helt enkelt halva boken. Språket, tonen, berättelserna – inget av det har något ni behöver ta del av. Förlagets "Ömsom fantastiska, ömsom strängt realistiska, men alltid med en ton och ett slags ursinne som gör att man läser dem med ett undertryckt skratt" ska man ta med en mycket stor nypa salt.

Iselin C Hermanns brevroman Prioritaire var desto bättre. En liten ängel kom flygande och gav mig den, men det var inte någon sorts pliktskyldighet som fick mig att öppna den tunna boken. Som ingen kan ha undgått att förstå är Hermann en ny stor favorit, man glider igenom de knappa 170 sidorna och tar sig in de två brevskrivarna D och JL utan att man egentligen vet någonting om dem. Eller, vi får ju veta en del om deras tankar, deras snuskiga, ömma, kaotiska tankar som de flesta av oss någon gång har haft. En perfekt bok att ha i bakfickan eller handväskan eller nära hjärtat.

Äntligen är det dags att sätta tänderna i Mig äger ingen!

Köpenhamn II: Vandregode

I senaste Språktidningen kan man läsa att en av nykomlingarna i danska nyordslistan 2007 är bookcrossing, som innebär att man efter att ha läst en bok lägger ut den på en offentlig plats för någon annan att ta upp och läsa.
Ett mycket sympatiskt tilltag alltså.

Författarinnan Iselin C Hermann kallar det Vandregode.
Det fick jag lyckligtvis reda på i fredags. Jag vandrade jag runt i ett folktomt Köpenhamn. Helgdagen Store bededag hade helt tömt den danska huvudstaden (snudd på 28 days later-känsla) och solen sken varmare än den gjort på hela vintern. Jag hittade baren Obelix på Vesterbros torv, och satt med en härlig brunch (rekommenderas!) i lite över fyra timmar.
Det som gjorde det hela ännu mysigare var att det låg två exemplar av Hermanns helt nya roman Domino på bardisken.
Gratis att ta..

Domino inleds med två sidor om lyckan att hitta en bok på en parkbänk, en bok som helt uppenbart är lagd där för att hittas av en ny läsare, en "vandregode".
Inspirerade av det lät förlaget trycka upp 20 000 pocketar av den bara i veckan nyutkomna boken. Dessa böcker fick anställda sedan cykla runt och lägga ut på parkbänkar och barer och stationer. Sen hoppas man att böckerna läses och läggs ut igen. Berlingske skrev om det här.
Det är vad jag kallar utmärkt marknadsföring! Man önskar att Bonniers eller Norstedts kunde låta sig inspireras av Lindhardt og Ringhof.

Själva romanen, som jag annars knappast hade läst, är en pärla. Det är ingen stor roman men en härligt skriven delikatess om kärleken och hur den påverkar några parisare under en vår. Tyvärr lyckades jag läsa en recension också, som avslöjade något jag skulle ha velat upptäcka själv. Men bra är det ändå, man blir glad av Domino.
Iselin är en av de många danskor som är så lätt att bunta ihop – Helle Helle, Kirsten Hamann, Ida Jessen, Astrid Saalbach är några av de andra – alla födda på 50-talet, alla prisade, alla med fokus på kvinnor i vardagen.