Köpenhamn II: Vandregode

I senaste Språktidningen kan man läsa att en av nykomlingarna i danska nyordslistan 2007 är bookcrossing, som innebär att man efter att ha läst en bok lägger ut den på en offentlig plats för någon annan att ta upp och läsa.
Ett mycket sympatiskt tilltag alltså.

Författarinnan Iselin C Hermann kallar det Vandregode.
Det fick jag lyckligtvis reda på i fredags. Jag vandrade jag runt i ett folktomt Köpenhamn. Helgdagen Store bededag hade helt tömt den danska huvudstaden (snudd på 28 days later-känsla) och solen sken varmare än den gjort på hela vintern. Jag hittade baren Obelix på Vesterbros torv, och satt med en härlig brunch (rekommenderas!) i lite över fyra timmar.
Det som gjorde det hela ännu mysigare var att det låg två exemplar av Hermanns helt nya roman Domino på bardisken.
Gratis att ta..

Domino inleds med två sidor om lyckan att hitta en bok på en parkbänk, en bok som helt uppenbart är lagd där för att hittas av en ny läsare, en "vandregode".
Inspirerade av det lät förlaget trycka upp 20 000 pocketar av den bara i veckan nyutkomna boken. Dessa böcker fick anställda sedan cykla runt och lägga ut på parkbänkar och barer och stationer. Sen hoppas man att böckerna läses och läggs ut igen. Berlingske skrev om det här.
Det är vad jag kallar utmärkt marknadsföring! Man önskar att Bonniers eller Norstedts kunde låta sig inspireras av Lindhardt og Ringhof.

Själva romanen, som jag annars knappast hade läst, är en pärla. Det är ingen stor roman men en härligt skriven delikatess om kärleken och hur den påverkar några parisare under en vår. Tyvärr lyckades jag läsa en recension också, som avslöjade något jag skulle ha velat upptäcka själv. Men bra är det ändå, man blir glad av Domino.
Iselin är en av de många danskor som är så lätt att bunta ihop – Helle Helle, Kirsten Hamann, Ida Jessen, Astrid Saalbach är några av de andra – alla födda på 50-talet, alla prisade, alla med fokus på kvinnor i vardagen.

Poesi i Götgatsbacken

Det är ju attans att man är så nyfiken. Tog en lång promenad på väg till jobbet och fann mig plötsligt utanför Söderbokhandeln på Götgatan. Hade ju inte tänkt att köpa nåt men så hade de en trave av Jag är en grön bänk i Paris på ett bord på trottoaren. Och Kerstin Thorvall vill jag läsa mer av. Och ska jag läsa poesi ska det vara i den form Thorvall bjuder på. Och vem är väl jag att trotsa gudarnas uppenbara signaler?

Märker att jag är lite lite sen till jobbet, men det finns verkligen inte många saker som slår att gå omkring i en mysig boklåda, så inte kunde jag motstå frestelsen. Och snart fick Kerstin Thorvall sällskap av Ninni Holmqvist och Enhet. Var på väg att köpa den redan för några veckor sedan, men då blev det Silverfisken i stället. Det var ett köp jag inte har ångrat men allteftersom Lisa har tjatat om Enhet har jag blivit mer och mer nyfiken.
Av rena farten blev två tre när en etymologisk ordbok slank med också.

När jag kom ut var jag ovanligt lugn i själen och med rocken på men inte knäppt, halsduken slappt fladdrande och böckerna i en påse under armen på ett sätt doktoranderna alltid hade på Allhelgonabacken kände jag mig extremt kulturell när jag släntrade nerför Götgatsbacken. Det var bara några Gauloises och baskern som fattades.
Blev knappt 20 minuter sen till jobbet och skuldkänslorna över att J skulle få ta över lite av mitt jobb försökte jag muta bort med att bjuda på en finkaffe från caféet i gatuplanet. Den planen lyckades den med, hon blev glad.