Det var en dag i går också

Om jag hade skrivit nåt i går (vilket jag alltså inte gjorde), hade det sett ut ungefär så här:

Sur.
Vaknade med ont i halsen. Skulle jobba. Var hos doktorn.
Skulle gå på bio efter jobbet och äntligen äntligen se Import/Export. Så går den på Zitas lilla salong tre. Och där kan man inte se film. Definitivt inte betala 85 kronor för besväret. Och jag som hade stannat kvar i stan en extra timme bara för det.
Hem och fick se (tvingades åse) United slå Barcelona.
Sur, som sagt.
Och inte läser jag heller.

Än slank han hit, än slank han dit

Man kanske skulle kunna säga att jag får skylla mig själv, men om jag får säga det tycker jag inte det. Rent objektivt alltså.

Älskar att gå på bio, och de flesta av de bästa biobesöken börjar med att jag bara slinker in i biomörkret nån minut innan filmen börjar. Men jag borde ha vetat att just det är svårt med Zita. Och visst, öppnar dörren fem minuter i sex för att se Import/Export om fem minuter.
Kön är lång och blir inte kortare av att alla verkar tro att de kan småprata med kassörskan efter köpt biljett. För visst är det nästan bara 40-talister i kön.
När det bara är två personer framför mig är klockan 18 men jag lär hinna, filmen börjar ju inte prick sex. Men tanten som ska köpa biljett visar sig vara en östermalmskärring.

Tant: Jag har beställt biljetter.
Kassörska: Jaha, har du betalat för dem i förväg?
T: Nej.
K: Då är de tyvärr sålda, biljetterna måste hämtas 30 minuter före föreställningen, annars säljs de. Och nu är det slutsålt.
T: Nej inte mina, för jag kommer ju nu.
K: Ja, men det är för sent, filmen börjar strax.
T: Men jag kommer ju nu och ska ha dem.
K: Ja, men...
...
Ja, så fortsatte det i två minuter. Sen börjar östermalmskärringen klaga på dålig service och det ena med det tredje. Rätt många i kön suckar högt men hon ger sig aldrig. Och när jag kommer fram säger kassörskan att tyvärr började min film för två minuter sen.

Fick trösta mig med att springa ner till Hedengrens och köpa en fin present som man kan bläddra i samt ett nummer av tidningen The Believer, som fanns på rean. Deras rea är det för övrigt 25% på nu, snart 50%, om nån fortfarande vill köpa reaböcker.
Och efter Hedengrens sprang jag upp till Sture och slank in på Into the wild i stället. Och det ångrar jag då rakt inte. Och ska ni se filmen (det ska ni!) se den på Sture, för de visar en rolig förfilm där 30 personer sjunger Madonnas Like a prayer.

Och nu ska jag lägga mig med Jim Thompson och hans The Killer inside me. Sämre kan man ha det!