fredag 15 augusti 2008

Oh mercy!


Jag skulle gå och lägga mig, bara stänga datorn först. Kollade av RSS-läsaren först och såg att ett inlägg på Marcus Birros blogg heter Jag har löst Gothens gåta!. Det måste man ju läsa. Och så var man fast.

Det handlar om Sisters of Mercy och Lucretia, My Reflection och herregud det måste ha varit 15 år sen jag såg den videon senast. Var ju tvungen att dra fram skivorna från hyllan (skivan, hittar bara A Slight case of Overbombing) och spela och som sagt. Man är fast.
Jag kan bara undra hur annorlunda mitt liv hade sett ut om jag verkligen hade fått upp ögonen för Eldritch & co när jag var 14.
Inlägget – som läses på egen risk – hittas här.

Och på tal om Birro lånade jag faktiskt hans Landet utanförmitt Solnabibliotek i dag. Den och en bok om New York.

Och inte är han helt kass på att programleda heller, Birro. När jag skriver det här pratar han (i Karlavagnen, P4, med Birro varje fredag) med Bertil i Älvdalen som inte tror på klimatkrisen. Och Bertil får synas, just – synas. När ämnet glider över i surströmming frågar Birro det jag också undrar – luktar en gammal surströmmingsburk sämre än en nyare? (Det gör den inte säger Bertil.) Och när han råkar trampa snett och fråga om frun som visar sig ha lämnat Bertil för tre år sen, ja då klarar Marcus det klavertrampet som en annan Nurejev.
Fast när han frågan en annan mas om denne gillar Dan Andersson och får det helt underbara svaret Vem fan är det? Är det han som tränade Leksand?, ja då kan inte ens Birro lösa den gordiska knuten.

Och jag som bara skulle gå och lägga mig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja du, när jag var 14 var Emma med ovan nämnda grupp en av mina favoritlåtar (i och för sig i gott sällskap med Neon lights, Computer love, The Walk, Lets go to bed och liknande). Det var nog däremot inte helt sunt att ha en självmordslåt som favorit i tidiga tonår. Även om jag i dag tycker att texten är lite 'annars' (de har känt varandra sedan de var fem och var gifta när de var 17, syskon eller?) så har nog smärtan i primalskriet när han läser upp hennes avskedsbrev påverkat mig så mycket mer än vad jag tror.

Dessutom tyckte jag att de var så cola som hade Doktor Avalanche. Heh. Synthränderna går aldrig ur. Eller nåt.

Anonym sa...

Cooola inget jäkla coke.