Global Fußball OK

Här rör det sig inte många knop, varken framåt mot motståndarnas straffområde, eller bakåt mot egna målvakten.
Ja, som ni förstår är livet just nu mest inrutat efter fotbolls-EM, och det kulturella, det som traditionellt räknas som kultur alltså, blir lidande. Jag läser varje dag, och jag tar del av diverse debatter. Men jag orkar inte engagera mig i mycket mer än vilka taktiska drag Donadoni och Hiddink och de andra ska ta till nu.

Katrine Kielos Våldtäkt & Romantik är läst, och det finns mycket snusförnuftigt man kan säga om den, men jag kan nog inte komma med något nytt om inte sagts på en massaandra ställen så jag nöjer mig med det självklara att väldigt många borde läsa den, speciellt män.

Så ofta som jag har kunnat har jag smugit till mig små stunder med Lynne Truss roliga Eats, shoots & leaves. Drygt 200 sidor om engelsk interpunktion.
Den är riktigt rolig och inte minst lärorik och intressant, om man nu är en sån språknörd som jag är och orkar med till exempel 32 sidor om apostrofens användande.
Truss skriver med utgångspunkt att språket förflackas och kräver ett uppror mot detta ofog. Med humor dock. Oftast låter det ungefär såhär: "No matter that you have a PhD and have read all of Henry James twice. If you still persist in writing, "Good food at it's best", you deserve to be struck by lightning, hacked up on the spot and buried in an unmarked grave."
Boken finns på svenska under namnet Komma rätt, komma fel och komma till punkt, en översättning och bearbetning av Eva Hallinger. Den ska jag också läsa. Man ska inte låtsas om att man är någon annan än man är.

Under EM:s första brinnande dagar läste jag även klart Blågult – landslaget genom 100 år, en bok som alla med minsta fotbollsintresse bör läsa (vilket ni antagligen har förstått efter tidigare poster om den). Välskrivet och friktionsfritt går Jesper Högström igenom just det svenska fotbollslandslaget (för herrar alltså) men berättar liksom i förbifarten också om hur dagens Sverige växer fram.
Det enda negativa är väl att man vill ha mer mer mer.
För personlig del märker jag att den första landskamp jag kommer ihåg dyker upp först på sidan 115 (Sverige–Skottland 0–1, 1980) och de missar som finns i boken är väl just att en del detaljer man själv minns inte finns med. Som 3–3-landskampen mot Brasilien 1983 eller Stefan Schwarz kommentar om den 42-gradiga värmen i Dallas under VM 94 ("Jag är här för att spela fotboll, inte för att känna efter hur varmt det är.").
Blågult förklarar dessutom varför jag har klara minnen av IFK Göteborgs seger mot Hamburg i den första Uefacupfinalmatchen 1982, men få av returen. Samma kväll som returen spelades var jag nämligen på Örjans Vall och såg Sverige–Östtyskland, mitt livs första landskampsbesök (det blev 2–2, jag har ännu aldrig live sett landslaget vinna en match). Jag var därmed en av de 1 629 åskådare som bildade den lägsta publiksiffran för landslaget sedan 1910-talet.

Nu blev det en väldans massa fotboll här. Ska skärpa mig till nästa inlägg.