Sex (tidningen alltså)

Som ingen som läser svenska bloggar av eller med unga mediemänniskor från Söder kan ha missat kom tidningen Sex ut med sitt allra sista nummer förra veckan.
Naturligtvis gick jag oc köpte mig en blaska (som kostade 69 kronor, medvetet?).
Men inte för att jag måste följa drevet, naturligtvis inte. Utan för att den på omslaget bland annat skyltar med en intervju med a m homes, en sån där överbegåvad amerikanska - som Miranda July eller Jonathan Saffran Foer - som jag faktiskt just nu läser, den tydligen för henne extremt atypiska This book will save your life (återkommer med betraktelse), en bok jag både hatar och älskar.
Läste iallafall intervjun och vet bara att jag vill läsa mermermermer av a m homes. Och om henne.
Och sen kom jag på att jag antagligen är en sisådär tre-fyra peroner ifrån henne, hälsningsmässigt: jag-Staffan-Carolyna-nån Lwordmanusförfattarinna i New York-am homes. Kul. Kanske.
Nu ska jag nog läsa lite mer i Sex, och sen ta hand om tvätten jag spritt ut öve lägenheten. Och ta en öl. Och just det, börja förbereda ett långt inlägg om tidningar här, inspirerat av Spengos musik-CV (en sån vill jag också göra förresten).

Veckans rad

x2
1
1x

2
2
1

x2
1
2

2
1
1x
1


Slå den om ni kan!

Green Wing

Det här blir den första fredan på länge länge (vad är det, sju veckor?) som jag inte avnjuter och/eller spelar in Green Wing på Femman.
Varför? För att säsong ett är slut och de tydligen inte vet när/om de ska visa säsong två (som är den sista, snyft snyft).
På onsdag ska jag ringa Femmans presstjänst och fråga. Samt påstå att det är en läsarfråga förstås.

Återkommer med en längre hyllning, tills vidare en fråga: Varför känner blogspot.com igen mig som användare när jag kommenterar på andra bloggar men inte när jag är på min egen?
Irriterande.

Weekendavisen

Varje gång (oj, vad det är ofta då) någon vill veta vilken som är världens bästa dagstidning svarar jag The Guardian. Jag har naturligtvis inte läst mer än 0,02% eller så av alla tidningar som finns, men ändå. Inte bara är den fasansfullt snygg, den är ju läsvärd också.

Men Guardian är faktiskt inte den bästa tidningen på vanligt hederligt tidningspapper. Den titeln går till Wekendavisen. En dansk tidning. På danska. Som slår samtliga svenska tidningar och tidskrifter med en Jimmy Nordinsk kulstöt och lite till.

En tidning i broadsheetformat där de flesta artiklarna är helsideslånga, med få bilder och många långa ord. En tidning där bokrecensioner får en egen bilaga och övrig kultur en annan. Sporten får en artikel, en helsida om ett aktuellt ämne och samhällsdebatt en egen del. Och så vidare.
Helt geniala artiklar av skribenter man ibland aldrig hört talas om, ibland redan älskar. Gemensamt är att allt, till och med texter om de mest ointressanta områdena man kan tänka sig, är läsvärt.
Tidningen kommer en gång i veckan (fredagar) men kan givetvis inte köpas i Sverige (jo, i en enda tobaksbutik i Malmö som egenhändigt importerar tidningen). I stället får man läsa den på nätet, där en artikeln från varje bilaga finns att läsa gratis. Förra veckan handlade de långa texterna bland annat om The Simpsons, The New Yorker, fransk antiamerikanism, danska asyllagar och en recension av en Peter Sloterdijks bok med den härliga titeln "Zorn und Zeit. Politisch-psychologischer Versuch".

Varför skriver jag det här då?
Jo, Weekendavisen har EN dålig egenskap. När man prenumererar på den dyker den inte upp. Jag fick ett brev i går där de undrade om jag ville prenumerera på den igen. Ja, det vill jag, men jag kan inte, för förra gången fick jag bara vart tredje nummer. Danskjävlar!

Wilmer X

En helveteskväll. Så kan man nog bäst beskriva det som hände på SS denna afton.
Allt, precis allt, som kan gå fel med teknikens under gjorde det.

Videomaraton

Man är ju puckad.
Egentligen är det så.
Gick förbi en videoaffär i dag på väg till jobb.
De hade dvd-rea.
Jag gick in.
Såg en stackare som hade en sisådär åtta dvder i näven.
Skrattade inombords åt lowlifern.
Letade runt.
Plockade på mig:

Lady Vengeance
A bittersweet life
A scanner darkly
En frusen dröm
United 93
Grizzly Man
Good night and good luck (jävligt bra)
samt, något överraskande,
Miami Vice.

All detta för 29 eller 39 spänn styck, flest för 29.
Jag sa ju det, jag är en idiot.

Bolltrollare

Dam-VM i fotboll har lottats i dag. Och jag bryr mig lagom mycket. Om ens det. Men dagens fina bild från lottningen kan jag inte undanhålla mänskligheten. Dyker kanske upp i M i morrn. Kanske.

En titt in i den stora nyhetsbyrån

Och så säger de att det inte händer nåt på SS.

XXX mailar till alla:

Hej!

Till vänster om toalettstolarna (i alla fall på damernas) finns ett fint silverglänsande föremål. Det är en stor kopp som innehåller en toalettborste.
Snälla, använd gärna denna borste efter att ni gjort nummer 2 på toaletten.
Det blir så förbannat äckligt för den som kommer efter annars.

Tack!



Fyra timmar senare kommer YYY och mailar till alla:


Ett tillägg: det silvriga föremålet är tyvärr ofta fyllt med en bottenskyla äckligt vatten som droppat från borsten. O, om denna burk gick att lyfta av så att man åtminstone kunde tömma ut äckelvattnet! Men den är fastskruvad i väggen.



Och så säger de att det inte händer nåt på SS.

Willy Kyrklund

Alltså, seriöst. I går kände jag mig som en 13-årig tjej som får syn på Robbie Williams (eller är han ute nu?).
Det hände när jag traskade till jobbet och går över Kungsträdgården.
Solen skiner, jag är måttligt road över att behöva vara i stan och... så kommer HAN.
Willy Kyrklund alltså. Tillsammans med P O Enquist Sveriges bästa levande författare. Och dessutom Sveriges coolaste 86-åring.
Jag gick aldrig fram och tackade för många timmars läslycka. Men jag försökte småhälsa när vi möttes.

Och om någon undrar så är Stig Larsson nummer tre på listan.

Gah!

Varning: riktigt uselt inlägg!

Hade verkligen (verkligen!) tänkt slappa idag, dricka kaffe, ta en promenad, hitta en gräsplätt att liggga och läsa på (just nu: Jesper Huors "Sista resan till Pnom Phen") och lyssna på fåglarna och när de blev för enerverande, eller kidsen och småbarnsmammorna kommer, lyssna på iPoden.

Nu blev det inte så. Förstås. För om tio minuter ska jag in och jobba. Och fram tills nu har jag bara hunnit med sånt som skulle fixas ikväll. Eller, ja, inte mycket av det heller, men jag har iallafall inte gjort det där sköna. Så, nu får jag ta vår nya inskolningselev i handen och lära honom hur man sätter på en dator och hur man fuskar sig igenom M:s sidor. Det klarar han nog. Men fan vad jag inte vill jobba nu alltså. En bajer i näven och sol i trynet, det hade vart nåt det. Fan.

Ja, just det. Har klippt mig i dag också. På Hårgänget med den tydligen så blodiga reklamen. Har inte sett reklamen, men klippa kan de, speciellt då förstås Andy.

Hvergang!

En balkong.
En eftermiddagssol.
En äkta Grøn Tuborg.
Så leker livet i en halvtimme igen.
Nu ska jag läsa lite i Bodil Malmstens blogg. Det borde du också göra.

Kurt och Isabelle, och DN såklart

Läser i DN att Kurt Vonnegut har dött.
Tänker tillbaka på livet, på när man var 19 (som jag var) och läste Slakthus 5. Hur stor jag kände mig, så överlägsen alla Jan Guillou-läsare.
Jag hade förstås inte förstått ett skit, men jag älskade boken. Älskade att allt gick åt helvete, och det är känslan jag bär kvar inom mig. Inte att allt går åt helvete (det hade jag redan förstått) utan att man kan säga det på ett så fint sätt. Själva handlingen kommer jag inte alls ihåg, mer än brottstycken här och var, men det var kanske inte meningen heller.
Tänk att jag inte har läst honom sen dess. Det ska jag ändra på, som alla andra som börjar läsa en författare när han har dött. Jag kanske inte är bättre än pöbeln?

Jag minns också Eichsel, och våra grannar, Vonneguts. Jättefina människor och ja, visst var de släkt. Mannen i familjen var Kurts kusin. Det jag minns mest är att jag antagligen var kär i frun (hon född på 30-talet, jag sex år gammal, redan förlorad till romantiken), att de hade en cockerspaniel som jag älskade samt att herrn i huset varje år köpte den senaste BMW-modellen. Det ville jag också göra när jag blev stor. Och jag tycker fortfarnde att BMW är den finste bilen. Fast jag kommer aldrig att köpa nån.

Det är sånt man minns när man öppnar DN för att läsa om Isabelle Hupperts nya film (som fick rätt kass recension, fast jag ska se den ändå). Huppert är inte bara tidernas bästa skådespelerska, hon är också en av de allra vackraste. Kanske den vackraste.

Och så var jag där igen. Bara för att jag öppnade DN.

jakt

www.utomjordiska.se

Där kan man se vart man ska bege sig för att se:





Och det ska man, om man bor i Göteborg.

Säkert fint som date, Staffan!

Svejken

Hemkommen, dvs hem till jobbet, efter en halvblöt kväll på Svejken. Gott som in i bomben.
Och nu alltså på jobbet. Svagt berusad. Och inte har jag några moraliska problem med det heller. Eller etiska eller vad man nu ska ha för problem med det. Tidningen kommer ju i vilket fall som helst ut i morrn. Och jag slipper sätta rubriker.
Det enda jag inte verkar slippa är idioter. En sån gick i alla fall förbi precis.

Flykting

Satte just rubriken "En kämpe korsar sitt spår".
Undrar hur många M-chefer som uppfattar den litterära kopplingen.
Och hur många läsare som gör det.
Ni gör det naturligtvis, kära vänner.