40 sidor, länge orkade jag inte läsa i Erlend Loes bok.
Istället för att engagera mig i huvudpersonens monolog satt jag bara där på tunnelbanan och undrade varför jag överhuvudtaget hade börjat läsa den.
För att natten var ung och jag inte hade nåt att läsa? För att jag gillade "Naiv. Super"? För att den stod där i C:s bokhylla? Whatever, mer än två dar fick den inte på sig.
Nu ska jag försöka få tag på S, som har haft en tung morgon, jobba lite, och sen föröska få tag på nåt i skallen som jag kan skriva här. Som det underliga psykologbesöket i morse kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar