Sportkör

Den läsvärda fotbollsbloggen Tre hörnor straff har snott Glidtacklingens unika koncept att låta sina skribenter tippa EM.
En av frågorna Tre hörnors tyckare ska svara på är "Vem vill du tvinga att lyssna på en radiopjäs av Elfriede Jelinek i sommar?". Alltså, vem kommer att vara så usel att han inte förtjänar ett bättre öde.

Nu vet jag inte om frågeställaren var seriös i sin kritik av Jelinek, men den redaktionen – och alla ni andra – borde faktiskt lyssna på hennes Sportkör, Radioteaterns pjäs som premiärsändes i dag, några timmar före avsparken mellan Schweiz–Tjeckien.

Sportkör utgår från turbulensen kring Oliver Kahn inför VM 2006 (han petades som Tysklands förstemålvakt och det tålde inte hans ego) och diskuterar Tyskland mot världen, fotboll, herrar mot damfotboll, män mot kvinnor ("Jag är ju kvinna jag säger inget nytt"), vårt samhälle... ja allt det Jelinek brukar diskutera i sina böcker och pjäser.
Plus fotboll då.
Jag har inte läst tillräckligt av Jelinek för att jämföra med hennes övriga produktion, men Sportkör är något helt annat än det man kan få för sig att den "kontroversiella", "jobbiga", "svårtillgängliga", "manshatande" Jelinek står för.
Produktionen är ett samarbete mellan Radioteatern och Radiosporten och bland skådespelarna dyker även sportens reportrar upp i monologer, referat och i kören.

Och det är lysande.

Den knappa halvtimmen flyger fram i ett tempo värdigt en Premier League-match. Här finns ingen egentlig handling, det hela är i stället just en kör av röster, där alltså bland andra Dag Malmqvist och Christian Olsson (de lysande sportradioreportrarna alltså), Lars-Gunnar Björklund (!) och Paolo Roberto samsas med barnkörer, skådespelare och autentiska tyska fotbollsreferat.

Och slutet är givet, en pendang till Fassbinders klassiska slut på Marias Brauns äktenskap, där referatet av Tysklands VM-guld 1954 hörs under självmordet och slutbilderna på tyska förbundskanslar.
Där ropar Herbert Zimmermann "Aus! Aus! Aus! – Aus! – Das Spiel ist aus! – Deutschland ist Weltmeister!" (ett referat som i Tyskland är lika berömt som vårt "Den gliiider in i mål", läs hela referatet här).
Här, i Sportkör, hör vi den tyska kommentatorn under VM-semifinalen i förrfjol utropa "Twei zu null für Italien. Es ist aus, es ist vorbei, es ist aus und vorbei."

Kahn och Fassbinder. Två bilder av Bayern. Två bilder av Tyskland.


Sportkör sänds åter på måndag 9 juni 19.03 och 01.00 natten mellan 15 och 16 juni.
Dessutom går Sportkör förhoppningsvis även att lyssna på på webben.

Läsfrossa

The Road
Våldtäkt & romantik
Blågult - landslaget genom 100 år
Språk-tidningen
Eats, shoots & leaves: The Zero tolerance approach to punctuation
Svinalängorna
Expressens EM-bilaga
Aftonbladets EM-bilaga

Ja, det är vad jag läser just nu, blandar hej vilt mellan publikationerna. Lite yr i bollen blir man allt. Tur då att soundtracket till läsandet är behagligt : Jacques Brel.

Och ja, jag läser lite på nätet också, och snubblade just över trailern till bröderna Coens nya film, Burn after reading, som verkar briljant.

Muraren från Riga

Har ni sett den pågående Coop-reklamen på tv? Där en mamma hyr en film och hennes barn vill kolla på EM och äta fläskkotletter? Och är det någon annan som tycker att filmen som ska signalera total frånvaro av koll verkar vara riktigt bra?
Filmen som man ska skratta åt att någon kan vilja se kallas "Muraren från Riga" och sägs vara "ett fängslande drama om en ensam murare i 70-talets Lettland."

Alltså seriöst, det skulle kunna vara hur bra som helst.
Kanske inte under EM, men sen, i juli kanske.

Nytt språknummer

Lagom till långhelgen damp det ner ett nytt nummer av Språk-tidningen i går.
Har tjuvbläddrat lite under det senaste dygnet, trots att jag hade tänkt spara tidningen till åtminstone i morrn. Har ju inte brist på saker att läsa ändå.

Men tajmingen är ändå inte optimal, och det är chefredaktör Patrik Hadenius fel. Bokhora intervjuade honom i sin måndagsserie i måndags och herr Hadenius visade sig vara en humanistsnobb, ni vet en sån där som vägrar befatta sig med folkets intressen i allmänhet och sport i synnerhet.

För känn på de här svaren:

Hur ska vi få män att läsa mer?
Ja, om jag visste det. Kanske genom att sända mindre sport på tv?

Är det viktigt?
Ja. I alla fall att sända mindre sport på tv.

Isåfall varför?
Det är svårt att svara på det utan att bli banal. Men visst har det med demokrati, jämställdhet och välstånd att göra. Människor blir smartare av att läsa och killar behöver vara smarta också.

Jo, tjenamoss! Folk som sätter sport och kultur i motsatsförhållande är verkligen helt ute och cyklar, och då menar jag inte ute i verkligheten.
Har mött alldeles för många polohalsar som saluför idén att sport är för idioter som borde lära sig att läsa (inte minst på mitt nuvarande jobb finns det några som ser ner på oss som pysslar med sport) och blir uppriktigt trött varje gång.

Skulle faktiskt hävda att det är precis tvärtom, att de som är hängivna sportälskare oftare läser böcker än andra, och att de (många många) som tycker om både sport och litteratur (för det kan man!) är mer intressanta, mer allmänbildade och mer komplexa än de som gömmer sig i sina torn och vägrar läsa annat än, säg, Czeslaw Milosz (stavade rätt på andra försöket!).

Detta sagt bör jag påpeka att jag själv gärna läser Milosz och bara känner avsmak för Liza Marklundska deckare. Men det är en helt annan femma.

Uppdrag: Mord

Kunde inte somna, och i stället satt jag och kollade på kanal 9 igen.
Och när Frasier slutade började Uppdrag: Mord.
Det var länge sen, tänkte jag, och tittade, och insåg att det var det allra första avsnittet. Så om ni inte har nåt att göra och inte behöver gå upp fem på morgnarna... kolla in världens bästa deckarserie från början. Det är värt det!

Biodöd

I går söndag var sista gången alla göteborgare kunde gå och se film på Svea.
Med Capitols nedläggning tidigare i våras återstår nu inte många biografer i Göteborg. Det börjar likna läget i Malmö, Sveriges tredje stad, där det finns en singelbiograf (vilken å andra sidan är Royal), ett filmpalats och så Spegeln, som lever på nåder.

Skulle bara meddela det, att vårt kulturarv urholkas allt mer, utan att alltför många reagerar.

Bilden ovan är tagen av GP:s Per Wahlberg, och mannen på bilden är, tror jag, Sveas maskinist Magnus Elm.

Mannen på balkongen

Efter två hela dagar på balkongen är jag inte bara röd i nyllet.
För att fördriva tiden har Reglerna påbörjats och avslutats i en enda sittning, det var i går det. Och i dag har Våldtäkt & romantik lästs. Inte hela tyvärr, för i dag fick tidningen lite mer tid och jag var lite mer okoncentrerad. Det var radion och fotboll och en far som hade svårt med tekniska apparater och allt vad det var.

Om Reglerna vet jag inte vad jag ska säga. Den var onekligen fascinerande och höll mig i sitt grepp. Men jag vet inte om jag älskade eller hatade den. Kanske både och. Det var något som gjorde att jag inte fick tag i berättelsen, den gick inte in i hjärtat. Kanske för att jag kände igen en del av mig själv? Kanske för att den var mer intellektuell än känslosam? Kanske för att det jag gillade mest påminde om Magnus Florin och att han i så fall är bättre?
Kanske kanske kanske. Det är väl därför jag inte är litteraturkritiker.
Men läs Reglerna, gör det. Ge dig själv chansen att gå in i Sara Mannheimers universum. Trivs du inte tar det – om man vill – bara en dag att gå igenom det.

Våldtäkt & romantik är lättare att tycka om. Är ju inte klar än, men kan konstatera att det är en bok många många många borde läsa. Det är många självklarheter som kommer på pränt i boken. Men tyvärr är självklarheterna inte så självklara överallt. Det är det sorgligaste av allt.