Och man ska se Shakespeare på engelska, med eller utan Ethan Hawke, det ger faktiskt nåt extra. Speciellt när man kan ta sig ett par öl bordet bredvid en del av skådisarna efteråt.
Och solen sken och maten (fisken och frittarna) var god och ölen var svalkande och jag hittade en David Peace (Tokyo year Zero) för två pund och Whit Stillmans Metropolitan, som jag letat så länge efter, för tre och ett par Docs och... ja, jag önskar jag kunde åka tillbaka.
Som sig bör alltså.
Fast då hade jag förstås missat Joyce Carol Oates, vars lilla publikmöte jag gillade nästan lika mycket som Oline Stig gjorde.
Nu återstår bara MFF, som måste skärpa till sig.
Och Touren, som jag bara måste få se snart. Får skylla på att jag inte har sett på tv på veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar