Nils-Petter Sundgren har blåst till krig mot den yngre massan av bloggare som recenserar film på nätet utan någon som helst kunskap om mediet eller känsla för historik (i en krönika i Allt om film).
Samtidigt har tydligen halva nätet dragit sina lansar mot Jan Aghed för hans recension av David Thomsons "Have you seen...", där Aghed slår ett par rallarsvingar mot de yngre, filmhistoriskt ointresserade, filmtyckarna.
Och, som om inte det var nog, har Kjell Häglund OCKSÅ dristat sig till att vilja ha kritiker med lite lite erfarenhet (läs kommentarerna också, en del är läsvärda).
De påhoppade, främst Andrea Reuter och Flm-grundaren Jonas Holmberg, har gått i taket och försvarar sig mot gubbarna som tycker att man borde veta nåt innan man uttalar sig.
Holmberg har en poäng i att de äldre i vissa fall borde ge sig ut i (internet)världen och se sig om, och Nils-Petters inlägg var faktiskt pinsamt i det att han inte förmådde skilja på äpplen och päron (redaktör någon?).
Men efter att ha läst samtliga texter (Nils-Petters krönika hittar ni i kommentarerna i Reuter-länken) är det bara att inse att massa plattityder har kommit och gått men ställningskriget är detsamma som för en månad sedan. Bortsett då från att "bloggosfären" åter visar att den skriker högst utan att få något sagt. Och bortsett från att de själva visar att kunskap och – inte minst – stilistisk talang nog är något ganska bra ändå.
Holmberg raljerar över att Aghed efterlyser kunnande och intresse för Ophüls, Truffaut och Renoir och fortsätter med att hans tidning minsann skrivit om "Hitchcock, Burnett, Tarkovskij, Polanski och tysk efterkrigsfilm". Om jag förutsätter att det är Charles Burnett ("Killer of Sheep") och inte Carol B han menar är det ändå en viss skillnad på i huvudsak engelskspråkig 70-talsfilm och franskt 50-tal. När ett seriöst filmmagasin tar Hitchcock och Polanski som seriöst och historisk alibi är det illa, faktiskt värre än jag trodde.
Reuter skriver att det är "svårt att förklara varför han har hängt upp sig så mycket på mig, han känner väl sig hotad." Och visst är Nils-Petter lite galet ute när han får för sig att bloggen är en fortsättning på Filmkrönikan. Men han är förlåten, för Reuters verion av tv-programmet var ju så splittrat och uselt att hennes blogg är ett under av stringens och kritisk analys (och jag har inget emot bloggen).
Så jag är nog gammal jag. För nog är det skönt att kunna lita på skribentens kunnande? Nog är det skönt att slippa rätta den man läser eller hör eller ser? Nog är det skönt att Sundgren, Aghed et al skriver i sina papperstidningar och håller sig till det de kan riktigt bra?
Nils-Petter tipsar dessutom om kritikern Jonathan Rosenbaums hemsida (just en sån Jan Aghed borde få upp) och Daily greencine.com.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Min kritik gjorde alltså gällande att Aghed är fel ute när han hävdar att ungdomarna är ointresserade av filmhistorien. Uppenbarligen av den enkla anledningen att Aghed är ointresserad av samtiden.
Något "historiskt alibi" har jag aldrig varit intresserad av.
Jag tror tyvärr i att du har rätt i att Jan Aghed är ointresserad av samtiden.
Däremot är jag övertygad om att han – tyvärr – har rätt i att "ungdomarna är ointresserade av filmhistorien." Det finns förstås undantag, men de diskussioner jag har tagit del av (en hel del) ger vid handen att de flesta 20-åringar vägrar se något äldre än Terminator 2.
Jan Aghed kommer inte att omvända många av dem, men det har personer som du och Andrea Reuter chansen att göra.
Jag kan bara hoppas att ni inte ger upp med Flm, som svt gjorde.
Well, det är klart att gemene 20-åring inte bryr sig om Renoir. Men bland de kidz jag umgås med är typ alla intresserade. Men det är en minoritet såklart, precis som Aghed och hans cineastvänner var en minoritet när de var tjugo och diskuterade Pudovkin. Om man kollar på cineasthubbar tex, där de flesta är mellan 20 och 30, vimlar det dessutom ju av en mycket mer spännande och mångfacetterad filmhistoria än den kanon som ännu på sextiotalet var självskriven.
Med tanke på att FLM kallats "plågsamt arkivarisk" skulle jag nog säga att vi gör vårt bästa för att skapa intresse för filmhistoria också. ;-)
Skicka en kommentar