68 ändå

När jag för några timmar sen skrev om hur trött jag är på 68-romantiken hade jag ett men Aghed kommer antagligen att skriva nåt läsvärt om hur det var i Frankrike, han var ju där i huvudet, men inte orkade jag kolla upp det.
Naturligtvis har han skrivit långt om Paris och Cannes 1968. Långt mätt med svenska dagstidningsmått 2008 alltså. (Har jag inte helt fel för mig skriver Jan Aghed i Sydsvenskans 150-årsbok längre om hur hr chefredaktör Olof Wahlgren censurerade rapporterna. Av någon anledning står den dock inte i bokhyllan nu.)
Behöver man en bakgrund till Cannes 68 ställer Erik Helmerson förstås upp.

Som svensk har man annars mest fått bilden av Cannes 68 genom korta tv-klipp där Nils-Petter rapporterar från en kaotisk filmfestival. Vill man ha en annan rapport från då det begav sig rekommenderas senaste Sight & Sound (pappersupplagan), där Penelope Houstons rapport från festivalen för 40 år sen åter publiceras. Med klassisk engelsk understatement och en viss ton av "those french".
Förstås.

ps. Långt från 1968 är det, men om man ändå ska in på Sydsvenskan och läsa kan en klassisk sågning alltid lätta upp stämningen.

It was 40 years ago today...

Visst hade man önskat att SVT kunnat visa Den vita sporten i dag?
Redan långt innan tidningarna (i dag DN) började skriva om att 68-våren firar 40 var jag hjärtligt trött på jubileet. Har vi inte hört tillräckligt om Kårhusockupationen et al för en hel livstid?
Men filmen om Båstadskravallerna ("kravallerna", det var tydligen mest en sit-in, just i dag 3 maj 1968), fotograferad av bland andra Roy Andersson, Kalle Boman, Jörgen Persson (senare Bille August hovfotograf), Ingela Romare och Bo Widerberg – men officiellt inte regisserad av någon – hade man ju velat se.
Har såvitt jag vet haft två chanser att se den, och bommat båda.

I väntan på att få se den firar jag 40-årsfesten med en helg med Kenta, Stoffe och Stefan. Dom kallar oss mods, Ett anständigt liv och Det sociala arvet.
Sen får det vara nog med 68-nostalgi.