onsdag 1 augusti 2012

Topp Tio



Det var länge sen sist. Riktigt länge sen. 
Men just i kväll ska Sight & Sound avslöja sin topp tio-lista över världens bästa filmer. Och det är stort om man älskar listor. Det är alla listors förfader, alla filmnördars referenspunkt och en oändlig källa till inspiration om man vill se bra film. En vän att hålla i handen när internet svämmar över av lite mindre seriösa avarter.
Listan görs om vart tionde år, och nu är det alltså just vart tionde år igen. Och eftersom jag har hur mycket tid som helst (semester) och OS är en bra bakgrund till att lista saker så...


Det är riktigt nördigt, men är man en list-nörd så är det som julafton. Och nej, det finns ingen objektiv sanning, bara en massa tyckande. I år har S&S samlat in 846 listor, som tillsammans nämner 2 045 titlar och än har man ju inte sett alla de filmerna. Och när tidningen kommer (nästa vecka) kan man börja frossa i en massa regissörers personliga favoriter - och hoppas att de inte väljer Citizen Kane och Vertigo och andra förutsägbarheter som är bra men.. inte dem man älskar.


Hursomhelst, jag var ju naturligtvis tvungen att tänka ut en egen lista. Och är är den.
Men först, hur det blev just de tio? 
Ja, man måste man ju bestämma spelreglerna. Filmer man beundrar och ser storheten i utan att älska (Hej Bergman, Welles och Dreyer) eller filmer som har gått in i hjärtat, trots eventuella småfel? Jag valde det sistnämnda, favoritfilmer och/eller filmer som berört mig på något speciellt sätt. Har man sett en film på bio två föreställningar i rad på samma dag, ja då lär den filmen ha en bra chans att komma med (det gjorde den). För helt ärligt är alla tio inte de tekniskt eller cineastiskt bästa filmerna någonsin. Men ändå mina favoriter.
Vidare ville jag inte ha mer än en film från en regissör eller för många filmer från samma genre. Där ströks en hel del filmer direkt och några få i en (näst)sista gallring, trots att de skulle kunna vara list-aspiranter.


Ja ni hör ju hur allvarligt det här är. Och mer list-fundernade finns det förstås på nätet, och Roger Eberts bidrag bör läsas. 


Så. Med reglerna i huvudet gick jag igenom minnet, och en del anteckningar, och kom fram till kanske 50 filmer. Suck. En första strykningsomgång, där bara verkligt reella kandidater fick vara med gav 24 titlar. I ett naivt försök att få till tio filmer skrevs sedan de givna filmerna ned. 
De blev 15 stycken. 
Så kandidater som inte var helgjutna favoriter (just i dag) föll bort. Det var nu den riktiga listångesten föll in. För en Scorsese måste ju med. Han har u gjort en hel rad filmer som nästan skulle platsa. Men den enda som återstod var Taxi Driver, och nu åkte den. För tio-femton år sen hade en Scorsese-lös lista varit otänkbar, liksom en utan Brief Encounter. Men den ströks också. Och Billy Wilder, han hade tre titlar kvar i racet, så två åkte, liksom ytterligare tre som föll för dubbelregeln. Å andra sidan, listan är ju inte en regissörs-lista. Bland de tio filmerna finns två regissörer som bara har åstadkommit en enda bra film, varav en bara gjorde en film. 


Men det återstod 15 tappra alltså. Och en av tre skulle fortfarande bort. Hur kan man välja mellan Sunrise och The Philadelphia Story, eller riktiga personliga favoriter som faktiskt betytt en hel del? Ja, jag fick gå på magen och stryka titlar som nästan inte gick att ta bort. Så hej då On the Town, den bästa musikalen (som å andra sidan inte är en genre som jag omhuldar så värst mycket). Och Sunrise, är det inte mer beundran än kärlek? Jo.



Så, här är de tio, i ingen ordning alls:

The Red Shoes (Powell & Pressburger)
North by Northwest (Hitchcock)
Festen (Vinterberg)
Point Blank (Boorman)
The Apartment (Wilder)
Aguirre (Herzog)
Apocalypse Now (Coppola)



Inga kommentarer: