Malou

Har inte så värst mycket till övers för Malou von Sivers. Kanske ingen skräll, men ändå. I veckan lyckades jag sitta hemma och se på hennes Oprah-koncept till bokklubb, en upplevelse bara det.
Det började lite småmysigt och puttrigt (förstås) med Malou i centrum och hennes upplevelser av månadens bok, Sofi Oksanens Baby Jane. Och det var inga små ord Malou tog till, man kunde rent av få intrycket att den var om inte omstörtande bra så åtminstone i klass med, säg Joyce Carol Oates.

Det fortsatte med Malous intervju med Oksanen, en intervju där Malou stod i centrum, där Malou gav huvudpersonen fel namn och fick rättas, en intervju där Malou fråade om Oksanens hår och där Malou tyckte det var synd att alla frågade om Oksanens hår.

Sen kom dagens gäster. Karin Magnusson, Ebba von Sydow och Regina Lund hade alla tvingats läsa Malous senaste upptäckt och skulle nu ställa sig i hyllningskören.
Men si, Karin tyckte att den föll platt till marken och Ebba såg ut som om hellre hade läst Henning Mankells modetips. Regina försökte vara mild och höll sig till att det inte var det bästa hon hade hållt i sina händer.

Det hela blev närmast Busterkeatoniskt i sin slapstick, men i ärlighetens namn blev man liiiiite lite mer intresserad av boken av sågningarna. Fast bara lite.
Jag fortsätter vackert med parallell-läsningar av Leif GW, Maken, Netherland, Bernardo Atxagas nya (vars namn jag inte kommer på just nu) samt The Damned Utd.

Det är ett hästjobb bara det.