Lördag: Att komma i kapp

Har haft lite ångest (på den lilla skalan) över att bokläsandet har gått ner de senaste veckorna. Trots halvtidstjänstgöring (120% har blivit 60%) har det inte funnits tid att bara njuta av det skrivna ordet. I dag tänkte jag att det skulle bli ändring på det, men jag vågar inte göra någon lista. Inte än i alla fall. Det går ju inte när en ikappläsningsdag som denna slutade med 30 lästa boksidor.

Av en slump hittade jag i morse (vid 14-snåret) Daniel Kehlmanns "Jag och Kaminski" på en hylla i köket. I mitt huvud hade jag läst ut den på planet från Istanbul för en månad sen. Men si, jag hade fem sidor kvar. Nu står den i bokhyllan, färdigläst. Kan inte påstå att jag älskade den och vill inte rekommendera någon att läsa den. Men jag är duktigt sugen på att läsa den unge tyskens "Världens mått", som "alla" pratade om för ett tag sen.

De andra 25 sidorna var svenska, och lästa redan för sex-sju år sen. DN ägnade ett helt uppslag åt Thorsten Jonsson – läs honom! – och jag blev inspirerad att plocka fram novellsamlingen "Fly till vatten och morgon" och läsa DN-anbefallna "Mälaren runt". Kan inte påstå att jag ångrade mig.





All annan kulturell verksamhet i dag gick ut på se ikapp The Wire. Tre avsnitt på en kväll, lagom skön avkoppling en dag när social kontakt inte står högst på listan. Lustigt nog fick jag för andra gången på tre dagar höra öknamnsreferensen "Chicken George", alltid lär man sig nåt av HBO.

Och eftersom jag inte kan sova avrundar jag korthelgen med de nya numrena av Sight and Sound och Offside, som ramlade ner på hallgolvet i veckan. På nåt sätt hamnade de överst i läshögen. S&S är redan halvläst.