Dadadadadadadada Dadadadadadada Batman

Såg äntligen The Dark Knight i går. Och det var två timmar och 20 minuters ren glädje. Kan inte komma ihåg när jag senast bara njöt så av ren action och humor och, ja, underhållning. Självklart kan man skylla på att jag valde att "bara" okritiskt se underhållningen, men nog är det så man ska se filmen? Christopher Nolan är en av Hollywoods bästa på att skapa egna världar men han är ju inte en världsförbättrande Ken Loach för det. Det är klart att Kristus-symboliken inte var svår att se under slutscenerna, men ärligt talat, vem bryr sig?
Sommarens stora mysterium blir därför hur den kunde sablas ner så i svenska tidningar. Och naturligtvis just detta: ironin att jag av alla klagar på filmkritiker som inte förstår sig på en actionfilm.

När jag kom hem zappade jag förbi CSI och såg Matt Malloy som udda mördare. Matt Malloy? Det var han som för bara tio år sen slog igenom med tillsammans med en annan skådespelare – Aaron Eckhart, alltså The Dark Knights Harvey Dent/Two face.
Filmen hette In the company of men och blev Eckhart och regissör/manusförfattare Neil LaButes genombrott. Och Malloys. Men Malloys karriär gick helt uppenbarligen i stå. Det blev mest walk-on-roller i filmer eller små tv-biroller. Imdb har inte ens hans födelsedatum.
Se gärna (om) In the company of men, och inse hur olika två karriärer kan gå.
Och se – för guds skull – The Dark Knight.