Hylla den som hyllas bör

Den brittiske arbetsmarknadsministern James Purnell avgick i juni och i sin första intervju efter avhoppet berättar han att han för att kunna tänka i lugn och ro organiserat om i sin bokhylla. (När får vi nånsin höra om en svensk minister som läser annat än det stylisterna säger att de ska säga, kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth må hävda att "böcker är min passion", men helt övertygad är jag då icke.)

Det fick förstås Guardian att skriva om bokhylleorganiserandeetikett, ett ämne jag alltid är intresserad av, i synnerhet nu, när jag står inför mastodontjobbet att förvandla lådor och åter lådor av böcker och dvd:er till praktfulla hyllor.

Dessa ständigt pågående projekt

Spatserade lite runt Odenplan i dag, och blev något alldeles sugen på att läsa en Sjöwall/Wahlöö. Ironiskt nog ligger Polismördaren – som om jag inte missminner mig till stor del utspelas i Skåne – just nu näst i tur under det ständigt pågående projektet att läsa om de tio romanerna (undrar hur många gånger de är lästa nu?).
Men då sitter man där igen, med Mig äger ingen, Timmen mellan hund och varg och Polismördaren i knät. Plus Domino i tunnelbanman. Och jag som verkligen skulle behöva lite fokus på EN bok just nu.
Nä, bäst att låta deckaren vila tills damerna är färdiglästa. Nån sorts måtta får det väl ändå vara?


För övrigt blev det i går förändringar i ytterligare ett ständigt pågående projekt – bokhyllesorteringen, denna lisa för själen. Nu står alla skönlitterära böcker i bokstavsordning, eller... lyrik och dramatik och väven viss facklitteratur står bland romanerna men det gör inte de danska romanerna, eller de som råkade hamna under amerikana, eller en del som ligger under feminism, sport och film. Men nästan i alla fall, nästan.

Bokstavsordningspolisen

...har nästan slagit till.
Ja, alltså, snart, allra senast söndag, ska min stora bokhylla var sorterad i bokstavsordning (vet ni hur lång tid det tar att ordna 22 hyllmeter litteratur?) och storleksordning och lite till ordning.
Har blivit en nördig hobby när inte sömnen infunnit sig. Väldigt avslappnande.
Men visst är det dumt, inte minst för att man inser hur många böcker man vill läsa. Nu. På en gång.

Men jag ska hia mig, efter kvintetten Domino (120 sidor kvar), Timmen mellan hund och varg (Silke Scheuermann), I Gorans ögon (Stefan Lindberg), Prioritaire (Hermann igen) och (äntligen!) Mig äger ingen har jag tänkt mig att vara fri som fågeln och bara lyfta upp något 100% lustfyllt och oväntat.

Och förresten, jag kom aldrig så långt som in till stan före 18 igår, så Norén är åter lagd åt sidan. För gott den här gången (peppar, peppar).

Olydnad i hyllorna

Så har jag gjort det igen. Visste ju inte vad som skulle tas upp efter Enhet. Svaret blev... massor.
Söndag kväll: Känner att det äntligen är dags att läsa Åsa Linderborgs Mig äger ingen och fastnar, förstås.
Måndag: "Hittar" Nelson Algrens The man with the golden arm under bokhylleommöbleringen. Och börjar läsa.
Tisdag: Är på biblioteket för att förnya ett lån (Vi, de drunknade, den tar tid att läsa) och plockar spontant upp Stefan Lindbergs novellsamling I Gorans ögon samt Torgny Lindgrens Norrlands Akvavit. Har aldrig läst Lindgren (skämmes, ta mig fan!) och börjar läsa redan i väntan på tunnelbanan.
Suck.

Gjorde annars en bra sak på bibblan. I ett anfall av civil olydnad tog jag bort en tråkig bok (ja, den såg tråkig ut) och placerade Enhet så att den blev synlig direkt när man närmar sig HC(E).

Ommöblering i hyllan

När själen behöver lite terapi finns det några saker som hjälper en att hitta tillbaka till rätt spår. Som att sortera om böckerna i bokhyllan. Har tillbringat kvällen med att lyssna på radio och flytta runt stora volymer av böcker.
Är inte på långa vägar färdig, men har kommit en bit på vägen, och det känns riktigt skönt. Insåg att en del böcker har stått "fel" sen jag flyttade in hit för tre år sen, så det var på tiden att nånting gjordes åt det. Konstigt att en del böcker tycks smyga undan och inte vill bi flyttade på, det var ju inte första gången jag möblerade om i hyllan.
Enda tveksamheten är om jag verkligen har kommit över fobin att ställa pocketar och inbundna böcker på samma rad. Gillar när alla böcker på raden är lika höga. Det har varit kvällens stora dilemma här, och svaret har inte kommit än.

Att välja rätt

En av livets stora frågor har dykt upp på Bokhoran och kommentarerna rasar in. Och det är ju inte så konstigt, för det kan ju gälla resten av livet om det vill sig väl – eller illa. Hur ska man förhålla sig till sin partners/ev blivande partners bokhylla?
Om han eller hon har en massa Coelho och ingenting annat? Eller än värre – bara vitrinskåp med vaser i? Eller bara Liza Marklund? Kan kärleken verkligen övervinna såna hinder?
Bevisligen har den gjort det, även om det har varit på håret ett par gånger. Jag vill inte påstå att bristande innehåll på hyllorna har fått mig att göra slut, men gång var det nära, och Coelho var inblandad.
Samtidigt känns problemet något lättare för oss boknördar som är killar. Det är inte så många tjejer som bara har Tom Clancy i hyllorna, och tjejer har (väl?) oftare fler böcker.
Men det betyder ju inte att det inte finns hinder. Hur många chicklit-böcker kan man tåla? Och flumböckerna – från Agneta Sjödin till John Gray – hittas väl oftare hos flickor?

Sen måste man förstås ta en titt på sig själv också. Jag har en ganska (väldigt) välfylld hylla som inte bara upptar en hel vägg, den är det första man ser och det första många kommenterar när de kommer hit. Undrar hur många som skulle bli avskräckta av den om de såg den på en tidig dejt? Och när de sen såg nästa hylla?