Jag har börjat tappa räkningen, men för tvenne veckor sedan låg vi på biljetter till elva (11) teaterföreställningar – bara i april och maj. Sen dess har det trillat in en eller två till och nu vågar jag knappt tänka på alla biljetter och var de ligger och vad de har kostat.
Men skoj är det, att ha blivit en teatermänniska som känner till och har sett dramer som Zern och Ring och Waaranperä och gänget tipsar om. Skoj men overkligt.
Senast i raden var Medealand på Elverket. Och jag har sällan eller kanske aldrig drabbats så av teater. Jag kan bara rekommendera den å det varmaste, eller vad man ska säga. För det är inget för den som inte vill riskera gråta, eller den som inte vill se något tungt. Eller inte är teatervan.
Det klassiska scenbygget som hör ett grekiskt drama till, här fem pelare, ackompanjeras av ett badkar, vattenfyllt och allt. Det är egentligen allt, resten får texten ta hand om, och som Sara Stridsberg har lyckats förvandla Medea till ett modernare drama är det ingen nackdel. Det och den fenomenala Noomi Rapace huvudrollen och värt alla applåder och lite till.
