Julefrid

Efter en hel julhelg med ytterst marginell internet-åtkomst känns det nästan som att komma upp ur en jordhåla att kunna surfa fritt (nåja) igen.
Mina två medhavda böcker har knappt fått komma fram ur väskan, än mindre öppnade.
Nån julfilm har jag inte sett, inte ens Fanny och Alexander eller Selma, ja det har nog sällan setts så lite tv som de här dagarna. Skönt. Själen har fått sitt också, den behövde den.

Halmstad är lika grått och trist som vanligt. Den stora nyheten är att Gyllene tider-affischen jag skrev om för nästan exakt ett år sen verkar vara såld, nedplockad var den i alla fall och samme (lite mindre)långhårige kille hade den 22:a december för många kunder att betjäna för att orka svara på mina frågor.

Halmstad, den 23 december

Har något svajig tillgång till Internet (stavar fortfarande ordet med stort I), så inläggen kommer i klump, se det som fyra små julklappar.

Nu är det i alla fall dan före dan och vi ska känna julstämning och vara glada och förväntansfulla och bara tycka att allt är så jävla toppen.
Den som ändå tyckte att det var så.
Hur som helst, det är dan före dan och livet i Halmstad börjar ta ut sin rätt. Att "tvingas" umgås med sina föräldrar är förstås en ynnest om man ser det i det stora perspektivet, men vi som behöver göra det tänker oftast inte så, eller hur?
Här klättras det i alla fall på väggarna så tapeterna flyger.
iPoden hjälper ordentligt, men jag har glömt ladda den med nytt material, och den musik jag har fått via USB-stift har jag inte fixat till till 100% än, det görs i kväll hoppas jag. Så tills vidare blir det Buzzcocks, Arcade Fire och Marie Antoinette-soundtracket, bland mycket annat. Inte fy skam det heller.

Köpte Bitterfittan i går, en liten impuls-julklapp till mig själv (ingen kommer nånsin komma på att ge mig den i julklapp, såna släktingar har jag tyvärr inte). Den har jag fått veta att jag måste läsa, så då gör jag det. Efter nyår antagligen...