Gennaro! Gennaro!

”Han blåser ju omkull Ronaldo”


Johan Mjällby är kanske inte känd som en rikspoet eller ens läsare av annat än Travronden.
Men ibland får den hårfagre fotbollspensionären till det.
Inte för att et var svårt att få till det i går. Gennaro den Store visade ju hur enkelt det kan vara, hur vackert det kan vara, hur briljant det kan vara.

Herr Gattuso har i några år nu tillhört samma gäng som de andra riktigt stora gossarna, vi pratar alltså namn som Paul Breitner, Krister Krstensson, Franco Baresi, Stefan Schwarz, Fernando Hierro... och om jag någonsin har tvekat attplacera honom där är det slut med det nu, Gennaro Gattuso är där, för alltid.
För sina tacklingar, för sitt enkla sätt attklä av ”världens bäste” Ronaldo, för sitt engagemang, sina känslor, ögonen, gesterna. Tutti!
I dagens fotboll spelar kanske bara John Terry och Paul Scholes i samma division (fast i går spelade Scholes i division II Östra mot Gattusos världsmästarklass) men de har en bit kvar..

Så att Milan är i Champions Leaue-final är ju inte konstigt. Med ett mittfält där Gennaro och Kaká spelar världsmästaroll och Pirlo och Seedorf liksom bara kompletterar kunde man väl knappt missa att ta sig till Aten.
Försvaret var ju inte jättekasst det heller och då kan man kosta på sig att ha överskattade Inzaghi på topp och inga reserver på bänken som kan mäta sig med Rooney eller Drogba.
Intressant förresten att två lag med förhållandevis dåliga anfallsspelare (Peter Crouch...) är i Champions League-final.
Men så är det ju herrar av Gennaro Gattusos storhet som dominerar. Det är ju så.